Review in JEFFERSON BLUES MAGAZINE – SWEDEN

BERT DEIVERT & COPPERHEAD RUN JEFFERSON BLUES MAGAZINE – SWEDEN
Blood In My Eyes For You Rootsy.Nu (52 min)

Bert Deiverts nya platta är ett intressant tidsobjekt. Han hämtar kraft från svunna hjältar och med sitt band Copperhead Run för han med sig det gamla soundet in i nutidens musikaliska värld. Någon reträtt från Yank Rachell, Son House, Sleepy John Estes och Bo Carter behöver hans fans inte oroa sig för. Han ger nya varianter på de gamla alstren på ett mycket tilltalande sätt. Skivan inleds med en upptempoversion av Big Joe Williams klassiska Baby Please Don’t Go med egen stämpel. Albumet är varierat och jag tar kanske mest till mig låtar som Death Letter, Rob And Steal, Blood In My Eyes For You och egna underbara Cuckoo Crowed där han lägger fram en påtalig ödslig kall känsla. Jag vill också lyfta fram bandet som gör en bra insats där Janne Zander hela tiden följer med snyggt på gitarr med fina nyanser och bra känsla. I My Baby’s Gone ger han verkligen upphovsmannen Yank Rachell en match, mycket skönt driv från bandet. En skiva att avnjuta i hela dess fullängd.
Ingemar Karlsson

Translation of Review in JEFFERSON, Sweden

BERT Deivert & Copperhead RUN – Jefferson Blues Magazine – SWEDEN
Blood In My Eyes For You Rootsy.Nu (52 min)

Bert Deivert’s new album is an interesting time capsule. He derives strength from bygone heroes and with his band Copperhead Run he brings the older sound of the songs into the contemporary world of music. His fans don’t need to worry that he is departing from his influences of Yank Rachell, Son House, Sleepy John Estes and Bo Carter. Deivert delivers new variations on old tunes in a very appealing way. The record begins with an upbeat version of the Big Joe Williams classic “Baby Please Don’t Go”, putting his own on stamp on this version. The album is very varied and I am drawn most to songs like “Death Letter“, “Rob And Steal“, “Blood In My Eyes For You“, and Deivert’s own wonderful “Cuckoo Crowed“, where he presents a tangible desolate sense of sorrow. I also want to praise the band’s fine work, where Janne Zander’s smooth playing on guitar follows the music with great nuances and expression. In My Baby’s Gone, he really shows songwriter Yank Rachell what he can do, with a very fine groove from the band. An album to enjoy in its entirety.

– Ingemar Karlsson